Like a sucker punch to the groin

Innan jag börjar min recension av Sucker Punch, skulle jag vilja rikta ett stort tack till Biostaden i Kalmar. I dessa tider när allt fler struntar i att gå på bio och i stället laddar ner filmer, känns det betryggande att biografpersonalen gör allt för att bioupplevelsen så bra som möjligt. Och skulle ett problem uppstå under en visning, som att ljudet är igång men bilden saknas och som i sin tur gör att man missar hela inledningen, vet jag att personalen har integritet och kärlek för film till att göra det enda rätta: att inte börja om filmen. Om publiken inte har vett nog att vara förberedda på det oförutsedda, förtjänar vi inte en nystart. Publiken borde noggrant lyssnat på vad som sades och vackert haft tålamod till att vänta tills problemet var åtgärdat. Spelar ingen roll hur lång tid det hade tagit. Så tack Biostaden för att ni visar att det är värt att spendera 100 kr i biljett, plus bensin, i stället för att ladda ner gratis.

Från djupet av mitt hjärta, tackar jag så ödmjukast.

Trots avsaknaden av en inledning ska jag göra mitt bästa att ge filmen en rättvis bedömning. Filmen börjar med att Babydoll (Emily Browning) sätts på ett mentalsjukhus av sin styvfar. I förtvivlan över sin mors bortgång ska hon ha skjutit sin syster. Huruvida det var Babydoll som dödade sin syster vet jag inte, på grund av tidigare nämnda tekniska komplikationer, men tack vare att jag läst lite om filmen innan vet jag att styvfadern var något av en tölp. Förmodligen utnyttjade han systern sexuellt eller dylikt, eftersom han betalar extra för att få henne lobotomerad. Lobotomi är något Babydoll helst undviker, så med hjälp av fyra andra tjejer planerar hon sin flykt. Seems straightforward enough? Not quite. Väl inne i sjukhuset börjar Babydoll fantiserar sig bort. Sjukhuset blir en bordell, vårdbiträdena blir pimps och de intagna blir horor. För att kunna bryta sig fri måste Babydoll hitta fem föremål (karta, eld, kniv, nyckel och en mystisk sak). Varje ett föremål skall bärgas skapar Babydoll en fantasi i fantasin. Här är tjejerna rena rama actionhjältinnorna och dom möter drakar, zombienazister och jätteninjor.

Det här blandat med Inception och ninjor.

Zack Snyders tidigare filmer har alla varit adaptioner. Detta är första gången han gör en film av ett originalmanus han skrivit själv. Det är friskt vågat, hälften vunnit. Det råder ingen tvekan om att Snyder är en kompetent bildkompositör. Precis som i hans tidigare filmer skulle man ofta kunna använda vissa scener som riktigt schyssta tavlor eller skrivbordsunderlägg. Han förstår färger och toner på ett underbart vis. Snyder har också en bra förmåga att passa in soundtrack till vad som sker i filmen. Jag vet inte om han har ett förflutet som musikvideo-regissör, men det skulle inte förvåna mig. Vad jag vill säga är att Sucker Punch ser bra ut. Men det var också att räkna med. Dock så har Snyder alltid fått kritik för att vara "style over substance" och att han är dålig på att berätta en historia. Sucker Punch försöker verkligen vara substans. I grund och botten är det en ganska tragisk historia, men det kan glömmas bort i allt zombieslakteri och läderbeklädda kvinnor.

Jag tror regissören försöker säga mig något men jag vet inte vad.

Direkt efter filmen reflekterade jag över idén om varför Babydoll fantiserar att mentalsjukhuset är en bordell. Det verkade först mest som en anledning att visa huvudkaraktärerna i utmanande klädsel, men efter närmare fundering så gavs det ganska många ledtrådar om att vårdbiträdena utnyttjar flickorna. Detta kan jag köpa. Fantasin speglar vad som händer i verkligheten, men ger den en något förfinad bild. Likadant speglar den yttersta fantasin (där all action sker) tjejernas handlingar i den mellersta fantasin. Även detta köper jag. Men problem uppstår i slutet. Precis som i Inception lämnas svaret över vad som är verkligt och inte, lite öppet men på ett slarvigt vis. Här skulle jag kunna börja en ingående analys, men jag skulle då spoila allldeles för mycket. Jag kan dock säga som så här mycket: vi vet vad som är verkligheten, men vi vet inte exakt vilka det är som finns i den och vilka som enbart finns i fantasin. Om en person skadas i den mellersta fantasin, skadas den också i verkligheten. Men om en person dör i den mellersta och inte ens nämns i verkligheten, fanns den då från början? Men om den personen inte finns i verkligheten, hur kan då den personens handlingar påverkar verkligheten?

Things to ponder upon.

Kanske om man fått se inledningen hade svaren varit lättare att nå men så är inte fallet. Oavsett, Sucker Punch är en underhållande film. Den kräver kanske lite mer hjärnaktivitet än vad titeln antyder, men känner du inte för att tänka utan vill bara se en flicka i skoluniform slå ned en jätteninja med en mini-gun, så funkar den ändå.