Filmen tar sin början med att titelns luffare, spelad av ingen annan än Rutger Hauer, kommer till en ny stad och bevittnar dess mänskliga förfall. Ett modernt Sodom och Gomorra. Han blir vän med en prostituerad med ett hjärta av guld (finns det någon annan sort?) och allt han vill är att köpa en gräsklippare. Men när han är med om ett rån, där han tar lagen i egna händer, bestämmer sig Hauer för att enough is enough och börjar rensa i staden. Med en shotgun, om det var oklart.
Beroende på hur man ser den, är den här filmen antingen jättebra eller en meningslös våldsfilm. Enligt konventionerna borde den ses en jävla skitfilm: manuset är dåligt, effekterna mediokra som bäst, skådespelarna är en hög överspelande amatörer och regin är från någon som precis hittat ON-knappen på kameran.
Vissa knappar borde förbliva dolda
Men allt dessa egentliga svagheter är filmens styrka. Den blir inte så mycket som en hyllning till 80-talet, utan det känns nästan som om den vore gjord där. Doc Brown kan sluta leta, vi har hittat en tidsmaskin och dess namn är Hobo with a Shotgun. Jag har inte sett så många riktiga exploitationfilmer men jag har sett The Toxic Avenger (1984) och det räcker a plenty. Att skriva ett manus så medvetet dåligt att det bli bra är en konst. Att få publiken att skratta åt rätt saker på rätt. Repliker som:
I would like for you to meet my friend, Ben Dover.
- The Toxic Avenger
How do I know that your pussy is wet? Every time I'm around you my dick gets thirsty.
- Hobo with a Shotgun
Sånt är guld. Det är ju fånigt och cheesy som helst, men det är fucking lovely! Och replikerna sägs med en sådan överhypad inlevelse att det blir så att värja sig ifrån att. Det är så medvetet dåligt, att det blir omöjligt att förkasta det. Rutger Hauer bär ju naturligtvis med sig en hel del pondus. Han lägger sån tyngd bakom sin luffare, så att man nästan kan tro att han har förberett hela sitt liv för rollen. Men har kul i rollen. Man kan se intensiteten i hans ögon när han smäller av sina one-liners. Och när man märker att en skådis har kul, då har också vi kul.
Regissören Jason Eisener skapade ursprungligen Hobo with a Shotgun som en fake-trailer till Grindhouse (2007) när den gick på bio i Kanada. Den blev så pass populär att han fick göra den som långfilm (precis som Machete). Och som sagt, det kan verka som han inte har en aning om vad han pysslar med, men Eisener älskar film. Han vet exakt vad gör, för att han älskar det. En kärlek till något behöver inte betyda att man är bra på det, men om något ska vara dåligt räcker kärlek långt (se och lär, Uwe Boll).
Allt är dock subjektivt, men om du inte förväntar dig mer än en hobo with a shotgun, kommer du ej att bli besviken.
Welcome to Fucktown!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar