Bland skörbjugg och sjöjungfrur

Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides  Premiär 18 Maj

Efter Sagan om Ringen och Indiana Jones så är Pirates of the Caribbean den bästa trilogin (Indy är en trilogi oavsett vad nån säger). Gudfadern har två bra filmer i sig men den tredje kommer i inte upp i samma kaliber och drar ned helhetsbetyget. Och original-Star Wars är tämligen överskattad. Den är mer eller mindre skriven från höften och blev en succé enbart för att den såg ut som inget annat tidigare. Men nyhetens behag har lagt sig och man kan inte leva på nostalgia-good will för evigt. Sedan lider även Star Wars av samma syndrom som många andra trilogier, nämligen uppknullad-trea-syndromet. 

 

Fuck Star Wars. 

Pirates of the Caribbean är inte utan sina brister men den dalar inte lika djupt som övriga. Alla filmer är sevärda och underhållande samt att den lyckas sy ihop säcken. Många klagar på att den tredje filmen är lite för komplicerad med alla sina alliansskiften. Dessa människor skulle förmodligen inte kunna följa handlingen i en pek-bok. Bara för att någonting ska vara lättsam underhållning, behöver det inte vara idiotiskt. 

Med detta sagt, förhåller jag mig oerhört skeptisk till en fjärde film. Vid en första blick verkar det kanske inte så illa. Man har gjort sig av med Keira Knightleys och Orlando Blooms dödkött till karaktärer och gett Johnny Depp's Jack Sparrow mer utrymme. Problemet är att Jack Sparrow börjar bli en något tjatig karaktär. I början var han frisk fläkt. En riktig antihjälte. Men hans upptåg och jargong blev allt mer förutsägbart. Som Sparrow själv sa: "...you can always trust a dishonest man to be dishonest."

Det är dom som verkar ärliga som är svåra att bedöma.

Något som gjorde Jack Sparrow till en bra karatär var också hans brist på romantik. Stundtals kom han emellan Orlando och Keira, men det var aldrig någon fråga om hur det skulle sluta. Hela trilogin är byggd kring deras starka kärlek till varandra och Sparrows vilja att bara vara fri och leva rövare. Men i och med att man plockat bort Keira och Orlando, måste man nu ge Sparrow ett kärleksintresse i stället. Detta kommer onekligen att bli en väldigt irriterande bihandling i filmen och att man ha gett den rollen till Penelope Cruz gör inte saken bättre. Att sedan trailern ger mig intrycket av att man faktiskt lagt till två nya Keira/Orlando-typer, känns ju mest som en spark i mumindalen. 

Men allt är inte mörkt. Geoffrey Rush är fortfarande kvar och filmens skurk, Svartskägg, spelas av ingen mindre än karlarnas karlakarl, Ian McShane.

Ian McShane (till höger i bild), 5 år.

Med den här injektionen av awesomeness borde det finnas mycket hopp kvar ändå? Det hade man ju kunnat tro. Men Gore Verbinski (bästa förnamn nånsin), som regisserat hela trilogin, återkommer inte till regissörstolen. I stället sitter Rob Marshall där. Ringer det någon klocka? Om inte, bra för dig. Han är mest känd för att ha regisserat musikaler. Den senaste var Nine (2009), där han lyckades med konststycket att få Daniel Day-Lewis att suga! 

"Say, what"?

Om han lyckas med det, finns det några gränser vad han klarar av att förstöra? Depp, Rush och McShane i alla ära, men Day-Lewis är ett monster. Han borde vara immun mot sughet. Förvisso var Verbinski en relativt oprövad regissör innan fick Pirates-jobbet, men alla hans tidigare filmer visade trots allt på en cinematisk lekfullhet. Ja, The Mexican (2004) var inte jättebra, men det felet vill jag lägga på manusförfattaren. Om du, min käre läsare, är av den gnälliga sorten, kanske du nämner det faktum att Rob Marshalls Chicago (2002) vann en Oscar för bästa film? Om du är av den sorten har jag ett svar till dig: Fuck yoooouuuu! En Oscarstatyett betyder ingenting och om du verkligen tror att den har det, ja, då ber jag dig respektfullt att avlägsna ditt huvud ur röven.

Får jag föreslå en kofot?

Men, ingen skulle bli gladare än jag om jag hade fel och det visar sig att On Stranger Tides är den bästa Pirates-filmen av dom alla. Men jag har alltid minst 50% rätt, så jag har oddsen på min sida.