Tucker and Dale vs Evil är lika enkel som den är briljant. Två hillbillies har köpt en sommarstuga ute i ödemarken. Allt dom vill är att ta lugnt, hiva några bärs och fiska. På väg mot stugan möter dom ett gäng collegeungdomar, som ska campa inte långt ifrån Dale och Tuckers stuga. Efter några missförstånd tror ungdomarna att Dale och Tucker är två seriemördande lantisar som kidnappat en tjej från ungdomsgänget. Dom bestämmer sig för att slå tillbaka och går till en frontalattack.
Hilarity ensue.
Tucker and Dale vs Evil är en film gjord av människor som älskar film. Dom ligger bakom filmen visar nämligen på en förståelse för film, och skräck i synnerhet. Precis som med Scream-filmerna, finns det ett medvetande om vilka regler som existerar inom skräckgenren. Här förklaras inte dessa regler rent ut, men de är tillräckligt tydliga för att man ska kunna se dom parodiseras. För Tucker and Dale är en skräckfilmsparodi, make no mistake. Inte en parodi i anda med [Insert random word here] Movie av nollorna Jason Friedberg och Aaron Seltzer, utan mer som Hobo with a Shotgun och Shaun of the Dead. Filmer med kärlek.
Och vi vill alla väl ha lite kärlek. Även om den stundtals är lite svårdefinierbar.
Filmens andra del är dock lite svagare. Ledaren för ungdomarna tenderar att bli alltmer psykotiskt, allt eftersom. Hans besatthet av att tvåla till dessa hillbillies får sin förklaring i slutet, och det är väl därifrån filmtiteln hämtar sitt Evil ifrån. Men den här biten passar inte riktigt in i tonen, som filmen i övrigt har haft. Att den blir allvarlig gör inte så mycket, men filmen orkar inte bära upp det. Tucker and Dale är regissören/manusförfattarens, Eli Craig, första film. Därför kan jag se mellan fingrarna på oävenheten i slutet. Om han hade slut på idéer, eller om det var hans tanke från början, vet jag inte, men det spelar inte heller någon större roll. Jag är väldigt nyfiken på vad Craig kan göra i framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar