Bioupplevelsen av Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides hade två uppförsbackar redan innan filmen börjat. Först var det 3D. Jag hade kunnat betala 130 spänn för att se den här filmen på bio, inte utan att det skulle ta emot, utan att behöva protestera högljutt. Men det hade varit under förutsättning att det var vanlig 2D. Att tvinga mig betala 130 kronor för en undermålig produkt, det är bara douchebag-ery av episka mått. Man borde åtminstone kunna välja hur många dimensioner man vill se filmen i. Det var samma problematik när jag skulle se Thor, och det kommer förmodligen att fortsätta med alla filmer som kommer i 3D hädanefter. Om dom nu känner att dom måste ta så mycket betalt, ta 100 i inträde och 30 för att inte slå mig på pungen när jag går ut. Det hade varit lika mycket utpressning, men jag hade åtminstone sett filmen i ett bra format.
Andra problemet var alla utklädda idioter. Cosplay är okej, inom vissa restriktioner. Befinner du dig på ett särskilt mässa, låt oss säga en serietidning- eller tv-spelsmässa, då är det okej att klä ut dig till ett och leka hjälte. Men ska du gå på en vanlig biovisning i vanliga Kalmar och socialisera med vanliga människor, då är det inte kosher längre. Speciellt inte när ni inte lagt någon som helst tid på era kostymer och uppvisar ett beteende där ni är helt omedvetna om det faktum att ni ser ut som ett gäng douchefucks.
You look like an ass, you dickweed!
Med det här ur systemet kan vi gå på själva filmen. Jag är en av få som faktiskt tycker om hela Pirates-trilogin. Även om de två senare filmerna inte var lika bra som den första, så var dom ändå underhållande (på ett bra sätt). Det var rent biogodis. Varje uppföljare trumfade sin föregångare med episka scenerier. Frågan som uppstod när en fjärde film annonserades var: "hur fan ska dom överträffa Kraken (från tvåan) och malströmmen (från trean)"? Svaret blev: "dom försökte inte ens". Under hela filmen sitter man och väntar på att något fett ska ske, för det är ju så vi är vana att se Pirates. Men ingenting. Lite fäktning där, Jack Sparrow hoppar från hög höjd, lite fäktning här, Jack Sparrow hoppar från en lite högre höjd och avslutningsvis lite mer fäktning, för den goda smakens skull. Hela finalen är en enda stor antihändelse. Det enda som sticker ut någorlunda är mötet med sjöjungfrurna, men dessvärre av fel anledning. För du förstår, käre läsare, sjöjungfrur äter kött. Människokött närmare bestämt. Dom har tänder som vampyrer, flockmentalitet som pirayor, kan hoppa som delfiner och är förmögna att sänka hela fartyg. Just det, precis som Spindelmannen kan dom skjuta ut rep från handlederna. Om det består av någon av slemavsöndring eller om det är hårt tvinnat tång, det låter jag vara osagt.
"Tonight, I will be feasting on your flesh"
Kritiken den tredje filmen, At World's End, fick var att den var alldeles för invecklad, rent intrigmässigt. Det problemet har inte On Stranger Tides, den är snarare mer underutvecklad. At World's End avslutas med att vi, publiken, hintas om att Jack Sparrows (Johnny Depp) nästa mål är Ungdomens Källa. Vi förmodas tro att detta är något han verkligen vill åt. I On Stranger Tides känns han hela tiden lite omotiverad för denna jakt. Han vill mycket hellre åt sitt skepp, The Black Pearl, som Kapten Svartskägg (Ian McShane) har i en glasflaska (mer om det sen). Jag förstår att han får andra prioriteringar under filmens gång, men den anledning till att han överhuvudtaget blev intresserad av Källan från början, den måste ju finnas kvar. Att han då kan visa sånt ointresse när sedan hittar Källan, det känns mest som om manusförfattarna glömde bort vart dom började. Och på tal om att glömma bort, så är Kapten Svartskägg tämligen underskriven. Han har ett svärd med vilket han ta kommando över skepp. Bokstavligen. Pekar han med svärdet får rep och segel eget liv, så varför han ens bekymrar sig med en besättning vet jag inte. Kanske för sällskapets skull. Men vad det är för svärd och varför han har fått det ifrån, och hur han förminskar skepp och stoppar in i små glasflaskor, det får vi inget svar på. Det hade varit intressant att veta, men vi får helt enkelt acceptera att Svartskägg har ett grymt svärd. Fair fucking enough.
Å andra sidan, ibland är det bäst och att inte ställa frågan "varför"?
Skådespelarmässigt är det business as usual. Johnny Depp kan spela Sparrow i sömnen, Ian McShane föddes bad-ass och Geoffrey Rush spottar sjörövarjargong som om de vore melonkärnor (varför de sminkat Rush som en nedtjackad jultomte är ovidkommande). Men allt detta visste vi. Det som var osäkert var nytillskotten, och främst Penélope Cruz. Cruz må ha fått en Oscar, men det gör inte att hon kan spela vad som helst. Och när det kommer till roller som kräver charm och viss komisk timing, där går hon bet. Det kanske har med hennes accent att göra, men när hon ska vara rolig känns det väldigt tvingat. Hon kanske har ett bättre flyt i hennes spanska filmer, men dom är gjorde av Pedro Almodóvar och, allvarligt, fuck honom. Karaktärerna Will (Orlando Bloom) och Elizabeth (Keira Knightley) är inte längre med, men hurra inte än, för dom är ersatta. Uppenbarligen tyckte inte manusförfattarna att man kalla det en Pirates-film såvida man inte har en krystad kärlekshistoria inklämd. Därför får vi Philip (Sam Claflin) och Syrena (Astrid Berges-Frisbey). Ur en ren biologisk synvinkel är deras romans intressant, eftersom han är präst och hon är en spindelmansaktig vampyrfisk, men deras karaktärer fyller ingen funktion som man tämligen lätt skulle kunna skriva runt. Men som sagt, publiken kräver att två personer, med utstrålning likt ett kubbspel, ska bli kära.
Jag ber om ursäkt, det finns tydligen kubbspel mer mer utstrålning.
Som en fjärdefilm är inte On Stranger Tides lika mycket av en besvikelse som, t.ex, Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull (spydde lite grann i munnen där). Med det sagt, den gör inte heller franchisen några tjänster. Dessvärre kommer den att göra tillräckligt bra ifrån sig för att berättiga fler uppföljare. Låt oss bara hoppas att Depp kräver för mycket pengar nästa gång eller helt enkelt hittar sin stolthet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar