Unknown borde ha skippat epitetet un och bara kört på Known i stället. Jag vet inte hur känslig du är för spoilers, men om du är det och vill se den här filmen i framtiden, sluta läs nu. Gå och gör något produktivt med din liv i stället för att sitta på nätet och läsa obskyra bloggar, skrivna av någon enstöring som skulle sälja sin kropp för lite tändargas och en plastpåse.
Vi har alla våra demoner.
Vid ett första ögonkast kan man tro att Unknown kommer vara en ny Taken. Det är förståeligt. Båda har Liam Neeson som springer omkring i en europeisk stad och nitar lite människor. Det är i alla fall vad trailern vill få dig att tro. Ty, även om Neeson är en naturligt badass, är han inte ens hälften lika hardcore som han är i Taken. Inte förräns i slutet i alla fall. Nej, filmen jag tänker på är Total Recall. Har du sett Total Recall, ja, då har du också sett Unknown. Har du inte sett Total Recall, well, SCREW YOU!
Tot...ursäkta mig, Unknown börjar med att Martin Harris (Liam Neeson) med fru (January Jones, som agerar lika kallt som hennes namn antyder) anländer till Berlin. Harris är biotekniker och ska hålla ett föredrag på en botanikkonferens. Fem minuter in i filmen och den har redan förlorat machopoäng. Men en olycka inträffar; taxin Harris åker i kraschar ner i vattnet, varpå han slår sig i huvudet. När han väl kommer till sans och söker upp sin fru, finner han henne med en annan man (Aidan Quinn) som påstår sig vara Martin Harris.
Min första tanke var att Neesons karaktär och hans fru är spioner, eller lönnmördare etc etc, som jobbar under täckmantel och olyckan gör att Neeson tror att täckmanteln är riktiga minnen. Denna tanke håller sedan i sig genom hela filmen, eftersom filmen inte gör några som helst ansatser att lura mig in på ett annat spår. Det är helt enkelt den enda förklaring som logiskt kan förklara varje händelseförlopp. Detta är nästan exakt samma story som i Total Recall, skillnaden här är att minnesförlusten var oavsiktlig.
Och att trebröstade prostituerade lyser med sin frånvaro
Varje flashback Neeson upplever känns iscensatta och varje minne han reciterar är som att han läser innantill. Om regissören fått flashbacksen att ser lite mer personliga ut, äkta, hade man som åskådare blivit mer konfunderad. Men ej. Och även om Martin Harris hade varit en biotekniker som tränade krav maga på hög nivå under sin fritid, är det inte realistiskt att tro att han skulle vinna över en professionell lönnmördare.
Men Unknown har två saker som talar för den. Nummer ett är en läcker liten scen mellan Hitler (Bruno Ganz) och Skeletor (Frank Langella). Inte lika episkt - inte ens i närheten om jag ska vara ärlig - som Christopher Walkens och Dennis Hoppers stand-off i True Romance, men det är alltid kul att se två giganter sparra mot varandra. Nummer två är att du kan se filmen som en slap-stickkomedi. Plötsligt hittar du helt nya nyanser i filmen, som faktiskt förhöjer upplevelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar