När jag först hörde talas om Priest blev jag smått intresserad. Lättsam biounderhållning. Sen såg jag Scott Charles Stewarts (välj ett förnamn, douchebag) förra film, Legion. Den delade många attribut med Priest: en småkul idé, action med religiösa förtecken och Paul Bettany. Problemet är att Legion var fullkomligt värdelös. Därför minskade mitt sug oerhört på nästkommande film. Att Priest skulle visas i 3D gjorde inte saken bättre. Men som den kämpe jag är, bestämde jag mig för att tjuren vid hornen och se skiten.
The bull did not approve.
Priest utspelar sig i ett post-apocalyptiskt samhälle, där ett långt och blodigt mellan människor och vampyrer nästan förstört världen. Dom flesta människor bor i stora megastäder styrda av kyrkan, medan vampyrerna forslats in i speciella reservat. Paul Bettany spelar Priest och han är en präst (you don't say). Men prästämbetet har dock blivit betydligt mer badass, för prästerna är kyrkans mest tränade krigare och var tungan på vågen som gjorde att människorna vann kriget. Dessvärre tyckte kyrkan att dessa präster var alldeles för farliga, så som tack för sina insatser för människosläktet förflyttas de till att bli avfallsbrännare. Men Priest tvingas snart ut i fältet igen när hans brorsdotter kidnappas av ett gäng vampyrer ledda av Black Hat (Karl Urban), som också var präst innan han blev tillfångatagen av vampyrer. Priest tar hjälp av brorsdotterns pojkvän Hicks (Cam Gigandet) och en annan präst vid namn Priestess (Maggie Q). Manusförfattarna tog inte ut sig när dom skulle brainstorma namn.
"Måste ju se alla avsnitt av "Two and a half men" innan Ashton Kutcher börjar"
Priest bygger på en sydkoreansk graphic novel men storyn känns mer eller mindre kapad från The Searchers (1956), en klassiker med John Wayne. Men det är oviktigt, däremot måste jag säga att jag blev lite positivt överraskad i början. Skildringen av megastäderna andas Blade Runner (1982) och de post-apokalyptiska miljöer ger mig härliga Fallout-vibbar. Jag började känna vaga förhoppningar om att jag hade hittat ett oväntat guldkorn. Dom känslorna blev inte långvariga. Vampyrerna ser ut som tungmonstrena från Resident Evil blandat med en daggmask. Actionsekvenserna varierar mellan dåliga och löjeväckande. Speciellt en scen, som kanske var rolig när den skrevs som ett skämt under en glädjefull drogberusning. Tyvärr glömde någon att säga till Stewart att den scenen inte var seriöst menad.
"What? He filmed that shit? Dude, that's hilarious. You wanna hit?"
Men det som stör mig mest med Priest är att det finns så mycket bortglömd potential i filmen. Vi tar alltid för givet att vampyrerna är dom onda, slaktar man massa oskyldiga människor måste det ju vara så. Eller? Vampyrerna står högre än oss i näringskedjan, så varför kan inte dom behandla oss som vi behandlar boskap? Vampyrerna har ett logiskt tänkande, precis som människan, vilket gör att dom är mer än bara djur. Priest väcker ungefär som etiska frågor som X-Men: varför ska något som är så oerhört mycket mer överlägsen än människan anpassa sig efter oss? Survival of the fittest. Evolution, kompis. Black Hat säger också att när han omvändes kände han en kraft som var så mycket renare och starkare än människan. Människorna, kyrkan, försöker utrota vampyrerna för att dom är ett hot. Om hela din arts existens hotades av utplåning, skulle inte du blivit smått förbannad och börjat slå tillbaka? Detta är frågor som uppstår, men i stället för att ta tillvara på dessa, slänger Stewart in ytterst bristfälliga actionscener. Jag blir rent förolämpad av att sån potential slösas bort.
Jag förstår inte hur Bettany blev inblandad med denne talanglöse Stewart. Bettany är en bra skådis och jag förstå lockelsen med att vidga sina vyer, men borde det inte räckt med Legion? Trodde han verkligen att det skulle lyckas bättre en andra gång? Och om han trodde det, varför ser han så uppgiven ut? Den ende som faktiskt klarar sig ur den här soppan med hedern i behåll är Karl Urban. Urban är en underskattad skådespelare. Han vet när en film är bortom räddning och agerar därefter. Jag vill inte säga att han är i klass med Timothy Olyphant, men det är samma typ av skådespelare. Och sådana behövs, dessvärre får dom inte den uppskattning dom förtjänar. Oftast blir dom endast kultskådisar.
Behöver dock inte vara dåligt alla gånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar