Mars - Filmårets skamhörna

Det är vida känt att januari och februari är Hollywoods avfallszon. På grund av att det tar tid för filmerna att färdas över Atlanten, uppstår det en förskjutning, som gör att mars blir en grogrund för navelludd här i Sverige. Jag hade ju helst tänkt använda mitt spaltutrymme till att diskutera och recensera nya och spännande filmsläpp på biograferna, eller annat kul man sett, tvingas jag till det simplaste man kan göra.

Too easy

Nej, jag kommer att ägna mig åt att blicka framåt, framåt mot en tid då det kommer att finnas saker att se på. Sommaren är snart här och med den kommer alla sommarspektakel. Men redan i april kommer det finnas smågodis att se på. Först ut i hagen för att beta är:

"Har du en morot i fickan eller är jag bara glad att se dig?"

Svara inte, det är en fälla!

Sucker Punch premiär 8 april

Oavsett vad man tycker om regissören Zack Snyders tidigare verk, går det inte att förneka att han har ett gott öga för det visuella. I 300 skulle man kunna printscreena i princip varje scen, trycka upp dom och sälja som planscher. Om storyn sedan lämnar något att önskar, huruvida den är rasistisk eller ej, att den är lite för macho; I don't give a fuck (bryr mig ännu mindre om jag använde semikolon på rätt sätt, the deed is done nonetheless), den är underhållande att se på. Watchmen är ett ambitiöst försök att göra en kommersiell film av en av de mest komplexa graphic novels (vägrar kalla den för bildroman. Ugh!) som publicerats. Filmen har både sina för- och nackdelar, men är överlag lyckad. Snyder gjorde också nyligen den animerade, och av få sedd, filmen Legend of the Guardians: The Owls of Ga'Hoole. Den blev ingen dundersuccé, men det är en av de snyggaste animerade filmerna jag har sett. 

Vi kan med andra ord konstatera att Snyder är en style-over-content-regissör. Jag har inga förväntningar på att Sucker Punch kommer att vara annorlunda. Vad jag förväntar mig är att få se en grupp unga skådespelerskor och Scott Glenn, i tighta lädermunderingar, sucker-puncha diverse fiender i tv-spelsinfluerade strider. Om detta gör mig till sexist på denna heliga av dagar, tja, vad kan jag säga? Jag har fått äta någon semla än idag. Till skillnad från Snyders övriga filmer, kommer den här inte att vara R-rated. Dom har med andra ord dragit ned på våldet. Huruvida detta blir ett problem, eller ej, tänker jag än så länge vara osagt. Men nog hade jag velat se lite mer blod...

Source Code premiär 15 april

Source Code är regisserad av Duncan Jones, mannen som en gjorde en av 2009 års bästa science fiction-filmer, Moon. Har du inte sett Moon än uppmanar jag dig till att göra det omedelbums. Ni som har sett den (och jag förutsätter att ni gillar den) förstår att Jones har press på sig att prestera med Source Code, som är gjord med lite mer studiomedel. Ska han bli en one-trick-pony som Richard Kelly (Donnie Darko) eller ska han gå med i den stora ligan? Till skillnad från Moon, förutom pengarna då, är vad för sorts skådespelare han har att jobba med. Innan hade han Sam Rockwell som aldrig, eller sällan, gör en dålig roll.

Alla måste börja nånstans

Nu har Jones Jake Gyllenhaal. Gyllenhaal har inte varit särskilt bra i något sedan, nyss nämnda, Donnie Darko. Han dödade en potentiell franchisebygge, igenom att ersätta sig själv med en kartongdocka och en dåligt dubbad brittisk accent under Prince of Persia. 

Filmen i sig känns som en blandning mellan The Jacket (2005) och Deja Vu (2006). Båda dess filmer underpresterade och lämnade en något sur eftersmak i munnen. Kan varit jag med lite för högt ställda förväntningar, men det kan också vara så att dom helt enkelt sög.