Chronicle

För någon vecka sedan kom nyheten om att Hollywood lagt planerna på att göra en amerikansk remake av Akira (1988) på is. Över hela internet jublade alla fanboys och människor av god smak. Föga anade de att remaken redan hade gjorts i skymundan, dock ordentligt omstöpt och omdöpt till Chronicle, men grunden finns kvar där.

"Jepp, still here. I can sense it."

Chronicle handlar om tre unga killar som hittar en McGuffin i en grotta. Därefter får de alla kraften telekinesis (som tydligen också innebär att man kan flyga och är oförstörbar). Till en början använder de endast krafterna till att traumatisera småbarn och i allmänhet mindfucka med människor. Så som vi alla hade gjort. Men ganska snart står det klart att Andrew inte riktigt är kapabel till att hantera dessa krafter på ett ansvarsfullt sätt. 

Konceptet är inte originellt i sig, det kan lätt jämföras med övriga origin-stories om superhjältar. Skillnaden här är dock att man följer ursprunget av en skurk. Och det kunde faktiskt ha blivit hur bra som helst, om filmen hade haft mer tid på sig. Eftersom filmen är ganska kort måste saker och ting ske väldigt fort, vilket gör att man offrar en del i karaktärsutvecklingen. Andrew är en utstött och olycklig själ, men för att publiken verkligen ska ta till sig hur utstött och olycklig han är, fläskar filmen på med besvärligheter: alkoholiserad pappa som slår honom, en dödssjuk mamma och diverse mobbare. Så i stället för att utveckla en förståelse för hans situation pekar filmen med hela fingret: titta hur miserabel han är!

"Just look at the poor sap!"

Likadant fungerar filmen kring dom andra huvudkaraktärerna, Matt och Steve. Matt, som också är Andrews kusin, är nämligen en tänkare, och detta förstår vi igenom att han måste namedroppa olika filosofer - inom loppet av en kvart har han nämnt Schopenhauer, Jung och Platon. Steve är den populära killen, eftersom hans ansikte är uppsmällt på valaffischer över hela skolan och alla ropar hans namn. Detta skapar en ganska krystad stämning och det lämnar inte särskilt mycket utrymme för nyanser. Alla karaktärer är exakt vad deras karaktärsdrag säger att dom ska vara. Detta är synd eftersom skådespelarinsatser i regel är bra. De tre huvudrollsinnehavarna gör ett bra jobb av att porträttera ungdomar som plötsligt har mer makt än vad de hade kunnat föreställa sig.

Chronicle största problem är dock något helt annat. Av någon anledning har filmskaparna bestämt sig för att att filmen ska tillhöra "found footage"-genren, dvs att den försöker sälja en illusion om att detta verkligen har hänt osv osv. Jag litar på att ni (läs: mina läsare) är medvetna om Blair Witch Project och Paranormal Activity. Skillnaden mellan Chronicle och dom andra filmerna är att dom hade en genuin anledning till att vara "found footage." Chronicle har det inte. Det börjar med att Andrew bestämmer sig för att filma sin eländiga vardag, men varför? För att filma misshandeln från hans far? Skulle man kunna tro, men han går aldrig till polisen med materialet. Att gå omkring med en filmkamera hela tiden är ju inte heller något som påverkar hans sociala status i en uppåtgående riktning.

"Jag tyckte illa om dig innan, men nu ska du fan få stryk."

Snart lär sig Andrew att styra kameran med tanken, vilket gör att den kan flyga omkring och bete sig som en kamera i en vanlig produktion, något som gör gimmicken än mer onödig. En karaktär rent ut sagt frågar Andrew varför han måste filma hela tiden. Andrew (läs:regissören) vänder endast ryggen till och flyger iväg. När dialogen måste innehålla förklarar till varför en kamera är närvarande har det gått för långt. En illusion är bara en illusion om det strävar till att vara det. 

Chronicle byggs sakta upp för att sedan gå all-in på slutet. Man har lyckas skapa mycket mayhem med liten budget. Dock känns det inte helt trovärdigt (inom sin värld). På grund av den nämnda problematiken med karaktärernas utveckling, så blir även klimax väldigt ansträngt. Visst, man rycks med i händelserna och så, men mycket mer borde ha hänt innan karaktärerna reagerar som dom gör. Det känns som om manusförfattaren känt att det var dags att knyta ihop säcken, låter lite mer skit hända Andrew och sedan är han jätteond. Allvarligt, det som triggar Andrew till en totalt nedåtgående spiral är att han spyr på en tjej. Det räcker inte som anledning för att gå bärsärk på världen.

"GAAAAAH!!! I WANT THAT CAKE!!! FEEL MY WRATH; YOU WEAKLINGS!!!"

I sin helhet är dock Chronicle helt okej; om du kan bortse från dess brister, döljer sig en bra film där inne. Men gör dig själv en stor tjänst och se Akira också.